På turné genom Sverige och Norge
Efter att vi kört 18 timmar i sträck, sovit ett par timmar i bilen för att sen köra vidare så tog vi oss till slut fram till Göteborg. Allt för att få visumet till Nya Zeeland färdigt i tid.
Lugnröntgen gick fort att få färdigt, så vi hade gott om tid på oss att besöka vänner och familj i Sverige och Norge. Det här är det vi haft för oss senaste månaden!
Akkurat nå er vi i Norge, de tog oss mindre än 5 minuter att börja prata norska igen. Vi har gått ut på tur(aldrig sur), bott i kollektiv och hängt i parken. Klassiskt Oslo-liv helt enkelt!
Johan tog mod till sig och guidade truppen in i skogen, denna gång med stor succé!
Vi tog oss till Fagervann i nordmarka där vi både badade och grillade pølser.
Ellan som var rädd för att bli rastlös av att bara hänga i Oslo och ha semester hörde av sig till Ikea och fick hoppa in och gästspela i en vecka. Johan njöt mest av att åka longboard, spela tv-spel och ha ett härligt kollektiv att hänga i.
Innan Oslo befann vi oss i det stora vida norrland! Vi hann med att besöka hela norrlands delen av familjen Antonios och även ett besök hos Johans mamma i Östersund.
Vi fick ett par dagar hemma hos Ellans syster Jano med familj som bor utanför Skellefteå. Där passade vi på att mysa massor med härliga Leiha och Lilly.
Lilly är 6 månader gammal och en riktig glädjespridare.
Storasyster Leiha(även kallad trollet) är en lika stor glädjespridare hon som dessutom älskar Hitta Nemo utan dess like...
Så det passade perfekt att gå på premiären till Hitta Doris! Fortsätt simma, fortsätt simma....
Vi gick också på hockeymatch och såg Johans kusin Henrik spela när Skellefteå vann mot ett finskt lag.
Innan Skellefteå var vi i metropolen Norsjö och besökte Ellans bror Hani med familj i ett par dagar.
Celina och Emilia bjöd på massa härliga skratt och mycket mys även där.
Celina och Emilia hade den klassiska Antonios energin och orkade busa och leka i timmar. Vi hittade dock en bra taktik som gick ut på att trötta ut dom på studsmattan...
Det fungerade dock inte riktigt när dom väckte oss klockan 7 på morgonen med samma fantastiska energi.
Norrlands turnén gick även igenom Lycksele. Ellan åkte dit med buss från Östersund i förväg och blev hämtad efter halva vägen av mamma Nawal och Jörgen. Dock åkte dom på en punktering som alla hjälptes åt med att fixa...
Som alltid när vi är på besök hos mamma Nawal blev vi otroligt bortskämda och fick smaka massa goda libanesiska maträtter.
Johan passade på att åka på fest i Lit när Ellan åkte i förväg till Lycksele. Allt var sig likt där hemma och många öl gick ner på en helg! Vi såg även Östersund slå Djurgården i fotboll!
Även i jämtlands fjällen tog vi tillfället i akt och vandrade, oviksfjällen bjöd till med riktigt fint väder dagen till ära!
Ellan fick tillbaka alp-sjukan och livet vändes upp och ned på dom jämtländska fjälltopparna!
Johan fick även badat i en iskall fjällsjö, våra vanor från Europa hängde sig med hela vägen till Sverige.
Vi hittade till Ristafallet som vi såklart inte kunde hålla oss ifrån när det var ett sånt stort vattenfall.
Eftersom årstiden bjöd upp till kantarelljakt åkte vi upp till Storulvån och letade runt i skogarna.
Dock hittade vi inga kantareller, så vi tog en fika och badade istället.
Från Italien körde vi alltså raka spåret till Göteborg. Vi fick tid till att umgås med Johans syster och dessutom träffa mamma Kattis som var och hälsade på i Göteborg samtidigt som oss.
Vi bodde hos Johans pappa Janne som fick hela lägenheten invarderad av all vår packning vi hade med oss i Polon.
Som tur var har Janne en stor portion tålamod, för vi packade om väskorna och tömde polon på allt onödigt och begav oss sedan vidare på våran Sverige/Norge trip.
Nu sitter vi förväntansfulla och räknar ner timmarna tills planet mot Nya Zeeland lyfter. Vi börjar med en natt i Bangkok för att sen åka vidare till Auckland.
Första dagarna har vi bokat in oss på ett hostel så att vi ska ha tid på oss att köpa en bil att bo i.
Vi var dessvärre tvungen att göra oss av med våran trogna vän "polon", detta var ett tungt beslut som tog hårt på våra hjärtan. Efter 1250 mil denna sommar har polon verkligen satt sina spår i våra rumpor.
Våran plan vidare är inte direkt detaljerad, man kan säga att vi inte har någon plan. Men vi har i vart fall till slut ett visum på ett år, vi vet inte hur länge vi blir borta eller vad vi ska göra efteråt.
Vi vet faktiskt inte ens vad som väntar oss efter dom första dagarna.
Dock är vi väldigt tacksamma och glada över att få åka iväg och fortsätta våran resa och njuta av att vara helt fri från allt ansvar och alla måsten.
