Nya vänner i Auckland!
Våra rutiner börjar falla på plats. Vi vaknar nästan alltid vid soluppgång som just nu är runt 6.30 på morgonen. Temperaturen är oftast runt 10 grader eller kallare men soluppgångar som denna får oss allt som oftast upp ur sängen.
Just nu befinner vi oss strax utanför Auckland, vi har kört efter den östra kusten upp hela vägen till Cape Reinga och efter den västra kusten ner till där vi är nu.
Nya Zeeland består av 2 stora öar. Våran plan är att på 8 månader utforska alla 2 öar.
Oftast när vi ska ta oss vidare så kör vi småvägar.
Oavsett om vi kör på en stor eller liten väg så finns det så mycket att upptäcka.
Ofta när vi har suttit länge i bilen passar vi på att ta långa promenader på stränder vi åker förbi. Problemet är dock att det kan vara svårt att ta sig fram bland alla människor.
Efter alla 100 vatten-fall som vi har sett har nu Ellan drabbats av skrattan-fall.
Vi har också besökt en stor skog med det största kauriträdet i Nya Zeeland. Trädet är hela 51 m högt men trots att Ellan är 50m kortare än trädet så syns inte riktigt hur stort trädet faktiskt är.
Efter att farfar Nils har tipsat oss om att det finns grottor med lysmaskar i var vi ivriga efter att besöka en. Vi träffade en belgisk land-hockey spelare som vi gick in tillsammans med. Tur var det då vi förmodligen hade fegat ur på egen hand.
Vi klättrade runt barfota i den leriga grottan i runt en timme, till slut kom vi till ett lite större rum där det kryllade av lysmaskar i taket. När vi stängde av ficklamporna såg det verkligen ut som en stjärnklar himmel! Vi tackar farfar för tipset.
Det var inte lerigt bara i grottan. På vägen vidare körde vi förbi den här bilen med tre punkteringar och 2 sönderslagna rutor. Naiva som vi är stannade vi till för att fråga om mannen som försökte byta däck behöve hjälp. Han var trevlig men väldigt underlig så Johan tyckte att vi skulle köra vidare.
Ellan däremot hade mer hjälpsamma tankar och erbjöd mannen skjuts hem. Vi frågade hur han hade lyckats med konststycket att få punktering på tre däck samtidigt men fick inget ordentligt svar.
När vi väl var framme vid hans hus så satt han kvar i bilen utan att säga så mycket. Vi började undra över om han nånsin skulle hoppa ur då han började berätta om hur han suttit i fängelse och nyligen kommit ut. Som tur var hoppade han efter en stund ut ur bilen och vi undrar fortfarande över vad som egentligen hade hänt hans bil.
Ofta ligger gratiscampingarna på rätt bra ställen precis vid havet. Dock händer det ibland att vi sover där det egentligen inte finns mer än en parkering och en toalett. Det hindrar inte Johan från att göra det bästa av situationen.
När vi började närma oss Auckland svängde vi av för att spana in en känd surfstrand. Den visade sig också ha ett stort område där det kryllade av fåglar. Vi fick för en gångs skull inte stranden för oss själva.
Vi kom otroligt nära dom stora fåglarna som inte verkade bry sig så mycket om att vi var där. Dock är lukten av dom nånting vi inte glömmer i första taget.
Väl framme i Auckland besökte vi våra nya vänner John och Carron. Vi mötte dom på en strand uppe i norr för ett par veckor sen där dom bjöd in oss till deras hus. Trots att dom är mer än dubbelt så gamla som oss har vi haft det otroligt trevligt med dom.
Johan känner sig som hemma och vi blir otroligt bortskämda då vi får alla måltider, har egen nyckel och får komma och gå precis som vi vill! Dessutom kan vi duscha när vi vill och får sova i en riktig säng!
Deras hus har också en helt fantastisk utsikt över västra Auckland.
Vi har fått många bra tips varav denna strand låg i närheten av deras hem. Klippan i mitten kallades Lion rock och gick att bestiga...
Och självklart skulle vi försöka att ta oss upp på den!
Väl hemma hos våra vänner igen har vi njutit av att ta dagarna som dom kommer.
Vi har dessutom fått med oss ett par härliga visdomsord!
