Phi-phi Island och vidare!
Vi tog oss alltså vidare till phi-phi Island. En av alla öar i Thailand som vi kanske hört mest om. Dock insåg vi ganska tidigt att det inte var ett ställe för oss. Strandlivet var inget vidare (dock tipsade Vendela oss om en strand som vi tänkt åka till men som vi inte hann), boendet var ganska dyrt och hela ön var fylld med partysvenskar!
Då vi funnit oss i att vi blivit ett gammalt grått och tråkigt par som inte håller på och dricker buckets tills vi stupar bestämde vi oss för att resa vidare ganska omgående. Ett annat starkt argument för det var att vi räknat fel på hur många dagar till vårat visum täckte, så vi var helt enkelt tvungna att resa vidare! Vi fick lite stressigt schema helt enkelt!
Vi hann med att ta några bilder på phi-phi åtminstone så vi delar med oss av dem!
Den sjukt långgrunda stranden med omkringflytande kondomer och ölburkar i vattnet, paradis skulle partysvensken säga!
Våran (faktiskt) mysiga bungalow som dock låg på en "kulle" som tog knäcken på en varje gång man skulle hem!
Ellan var på gott humör i solnedgången!
Vi var lite skeptiska till evakuerings-vägen för tsunamis då skylten pekade oss rakt ner i ett dike med massa bråte i.
Det här partylivet tackade vi alltså nej till...
Vi sa tack och nej tack till phi-phi Island efter endast 2 dagar. Vi bestämde oss istället för att åka ner till langkawi i Malaysia för att förnya vårat visum och kunna stanna i Thailand ett par extra dagar. Vi hade hört talas om en ö som heter koh lipe som ligger längst ner i Thailand som vi gärna ville besöka.
På vägen söderut stannade vi först en natt i krabi. Där fick vi spendera kvällen och hann med att besöka kvällsmarknaden där.
Vi blev faschinerade av dom stora och exotiska frukterna som fanns på marknaden. Det räckte med att vi frågade vad det var för frukt så slängde dom genast fram ett par handskar så vi skulle få hålla i den och ta en bild. Vi vet fortfarande inte vad det är för frukt...
Vi vet inte vad det här är för frukt heller... fast egentligen är det våfflor faktiskt!
Dagen efter skulle vi fortsätta resan ner mot langkawi. Vi bokade resan på phi-phi och det vi fick veta var att vi skulle åka minibuss i runt 7 timmar för att sen byta till en färja för sista biten.
Ellan var orolig över att det inte skulle finnas toalett på minibussen men vi blev lovade minst 2 stopp på bensinstationer. Vi hoppade in i minibussen tillsammans med 2 andra turister och 3 thailändare och var förberedda på en lång biltur. Första stopp var mycket riktigt en bensinstation, där vi mycket förvånade fyndade något som är oss väldigt kärt!
Bilden talar väl för sig själv...behöver vi påpeka att Ellans redan hade tagit slut för länge sen?
Vi åkte vidare och det gick väl egentligen ganska ok, sköna säten och vi kunde båda sova långa stunder. Dock blev vi helt plötsligt väckta av våran hetsiga chaufför (efter runt 4 timmar) som tyckte att vi skulle hoppa av minibussen. Vi fattade ingenting men var på nån sorts busstation och fick nya biljetter så det fick gå bra. Vi försökte kommunicera med 3-4 thailändare som verkade jobba där men dom skrattade mest åt våra försök över att förstå när nästa minibuss skulle avgå. Så vi satt oss och väntade, kollade runt och såg inte en enda annan turist i närheten.
Är vi verkligen på rätt ställe?
Vi trodde att dom förklarade för oss att vi skulle vänta i 1.5 timme innan nästa minibuss skulle avgå. Efter 10 minuter kom chauffören och knackade oss på axeln och pekade mot bussen, det var dags för avfärd!
Den här gången var vi dom enda icke-thailändare på bussen. Vi hade ingen aning om hur lång tid bilturen nu skulle ta men vi höll tummarna för att vi var på rätt väg iallafall.
Efter inte allt för många timmar var vi framme vid färjan. Vi fixade biljetter och växlade pengar och hade som vanligt ingen aning om när färjan skulle gå. Vi frågade och det var tydligen om 5 minuter. Vi sprang till färjan och hann precis med den. Nu skulle vi få se Langkawi!
Vi tog oss fram till kuah town som var den närmsta staden från färjan. Eftersom langkawi var helt dött på 80talet är det numera skattefritt på ön. Vilket betyder tax-free shopping i överflöd!
Här har vi en som är supernöjd över dom löjligt billiga priserna på choklad!.
Vi hittade en kvällsmarknad även i kuah, dock var den inte så turist-vänlig då det inte fanns så mycket av intresse för oss. Mest 80-tals kläder och färgglad mat.
Vi spenderade ett par timmar med att gå runt och kika i butiker och på marknaden. Vi handlade på oss vin och onyttigheter och bestämde oss sen för att åka till koh lipe dagen därpå.
